Halva dagen har tillbringats på IKEA och ett antal ”onödiga” inköp har blivit gjorda. Tittade på garderober men blev lite knäckt när den kombinationen vi ville ha kostade närmare 11 000kr…
Jag hoppas verkligen nu att plusgraderna håller i sej. Blir gråtfärdig när folk säjer att det ska komma mer snö. Jag vägrar!
Klagade ju i ett tidigare inlägg att jag inte fått spåra på ett bra tag. Det fixade Yra själv idag.
Vi gick på en gångväg där det inte går så mycket folk så båda hundarna var lösa. Chico håller sej väldigt nära oss medans Yra kan ta lite smålovar. Så ser vi hur näsa och öron spetsas och hon hoppar över en stoor snöhög och sniffar iväg.
Tänker att hon fått upp sniffet på nån go bajs men när hon stannar en bit ut vid ett par träd (Vi såg inte vad hon såg) med höjd svans som hon viftar på och väldigt spända i hela kroppen blir man fundersam. Speciellt när damen börjar skälla. Det där skallet ”Kom igen nu då å lek med mej!”. Öronen är avstängda så Andreas pulsar ut för att se vad hon hittat. Chico stuttsar kaxigt skällande efter, nu har han ju stöd från husse! Nu såg vi att Yra även gnagde på något…
”Måtte det inte vara en älg!” säjer Andreas. Det var ingen älg men ett rådjur som var dött… och det var den stackarens öra som Yra gnagde på. Hon var så stolt att hon hade hittat stora fyndet! Hade gärna tagit med sej den hem!
Stackars rådjuret… undrar vad som har hänt…? Nästan så vi funderade på om någon har slängt det där för den låg så otroligt onaturligt…
Chico var helt säker på att det var han som hade ”ställt” rådjuret och skällde på det i ett par minuter helt hysteriskt fast vi andra gick därifrån.
Så nu har Yra fått spåra. *ler* Å hon var sååå stolt hela vägen hem!
(I tanken tänkte Andreas när han gick ut i snön ”Måtte det inte vara en människa, vi har ju tvätttid!” Fast till mej sa han älg… Fast jag är väääldigt glad att det inte var en död människa som låg där!)
Bild från i sommar, vi vill njuta av värmen på balkongen nu!



















































