Bokskogens hundar

I tisdags var det ju också superhärligt väder. Då åkte jag och hundarna till Bjursjön igen och la viltspår vilket gick jätte bra! Chico tyckte det var lite krångligt men efter lite vel hittade han fram till blodpuddingen.
Men vi träffade en ganska så skum man där borta och hade det inte varit för honom och hans barn så hade dagen varit perfekt!

Idag kunnde jag ju inte sitta inne med detta sköna väder ute!
Andreas är i Mullsjö/Jönköping och hälsar på så jag och djuren huserar själva hemma. Därför packade vi in oss i lilla peugeoten och åkte till Bokenäs. Så gott att låta hundarna rejsa på gräsmattan.
 
Här sitter de på ”bajs-brunnen” och spanar.
När jag och mamma hade fikat gick vi bort i bokskogen en liten bit från vårat hus. Nu kunnde hundarna verkligen få göra vad de ville! Vårat katteri heter ju S*Bokskogens för att vi kommer från Bokenäs och dessa vackra bokar som växer där.

Chico smällter in bra i omgivningen.

Yra har koll på om det kommer några rådjur, men tror dessa höll sej borta idag. Det dundrade ju runt en galen whippa i skogen!
Ju kallare det är ute desto mer galet står yras öron! Förra vintern stod de rakt upp och nu börjar de ställa sej igen! Blir tokig! I sommras låg de ju så fint så fint…

Chico håller också koll efter rådjur… *ler*


Var e Chico nånstanns…?

Här var han ju! På en riktig trollsten!

Svårare att ta bilder på Yra… hon är ju som sagt inte still.
Fick ta av henne täcket då hon kasstade sej i en vattenpöl som inte var en pöl utan en mindre damm och ganska djup. Hon blev lite förvånad. men det var skönt att rejsa utan täcke och matte borde ha tagit av det redan när vi kom till skogen!

Hemma igen och vi alla är ganska trötta… Blir nog att slöa i soffan resten av dagen.
Imorgon ska jag jobba på Orust!

Idag var det bestämt att viltspåra borta vid Bjursjön.
Så hundar, väskor och Andreas packades in i bilen för att köra lååångsamt på grusvägarna bort till ”andra sidan” sjön. Å tur var det att vi körde långsamt för fru älgko behagade att hoppa ut mitt framför oss så vi fick lov att testa våra bromsar. Liten kalv hade vett nog att stå kvar vid sidan av vägen medans vi körde förbi. Hjärtat dunkar alltid lite extra när dessa stora djur behagar visa sej, för oftast gör de det när man minst anar.

Vi som träffades idag var:
Linda – Flora, Lola
Emelie – Evert
Matilda – Melker
 å så vi så klart!

När spåren var lagda och vi hade gått en liten promenad me voffarna så fikade vi vid bryggan innan hundarna fick busa loss totalt på gräsmattan. Yra stängde jag faktiskt in i bilen så Chico kunnde rejsa loss totalt utan att behöva ha koll på sin tjej hela tiden.
Helt underbart att se dessa godingar springa å busa som tokar. Chico var minst och störst var Evert som är en blandning av schäfer/rottweiler men det gick kanon. Chico är ju lite väl kaxig för sitt egna bästa vilket är lite jobigt… men han kanske lugnar sej någon dag han med…?
1½-2 timmar senare gjorde vi oss klara för att gå spåren.
Andreas gick med mej och Yra först. Hon är så otroligt duktig min lilla tjej. Då våra personspår förra veckan inte gick något vidare var det jätte kul att se hur lugnt och metodisk hon gick efter blodet. Inte något direkt långt spår då det bara var andra gången vi testade blod. Skit nöjd!
Sen tog vi ut Chico, första gången han spårar överhuvudtaget (om man inte räknar en gång som valp. *ler*). Annars har vi ju bara tränat uppletande å liknande.
Hade gjort ett litet kort spår på ca 30-40m bara för att testa hur han tog det. Han e verkligen jätte tuff denne lille hund! Lukta, slickade å sniffade på första blodet innan han lugnt och stilla spårade iväg. Rättade till sej själv fort om han missade spåret. Gick förbi slutet med ett par meter men kom fort på sej och backade fram till slutet där det låg goda korvbitar!
Andreas, Matilda och Melker var med och tittade men det störde inte Chico ett dugg.
När vi var klara fick Melker gå på Chicos spår då han inte hade varit direkt intresserad av sitt egna spår. Då var han lite mer intresserad av blodet och sniffade sej fram till blodpuddingen som jag la i slutet.
Tyvär glömdes kamran hemma… som vanligt…
Tack alla för en jätte trevlig dag idag!
Hoppas vi gör om det snart och att kanske fler är med då!

Bilder tagna i Bokenäs för ett par veckor sedan.

”Vart tog min leksak vägen?”

”Här va den!!”

Det finaste man har sätter man på bordet! ”Matte sluta nu dåååå!”

”Här bor jag i mitt lilla svamphus!”

Kung af Bokenäs, greve Chico

Inte bara hundar finns ju här utan vi har ju även en liten uppfödning av ocicats.
Vi har fortfarande kvar en kille sen förra kullen som nu är 9 månader.
S*Bokskogens Milde Maximilian är chokladsilver spotted  och en riktigt stor kille på 6 kg.
Passar perfekt som sällskapskatt men även till avel.
Utställning är han inte något vidare förtjust i så det slipper han gärna.

Hör gärna av er vid intresse eller fler frågor!
bokskogensocicats@telia.com

Börjar med en bild på Chico i sin nya tröja. *ler* Kunnde inte låta bli att köpa den för hela 16 kr på Tradera. Brukar inte sätta tröjer på den lille hunden men han har haft den när han varit kall efter promenader. Har faktiskt köpt ett nytt ute-täcke också till den lille, som han vill ha på sej!

I lördags styrde vi kosan mot gbg och Lina å Emir plus alla djuren. Våra vildar fick stanna hemma så inte Chico skulle äta upp nåra valpar. De får följa med nästa gång.
Har ju inte träffat Linas nytillskott Mackan innan och han är ju inte valp längre!

En sån go kille som hjälper till med valparna på bästa sätt.
När vi kom in så möttes vi av fyra valpar på 8 veckor som kommer springande! Ljuuuvligt!
De två små Vilja-bebisarna sov för fullt när vi kom och de små har precis flyttat ner i valphagen.

”Ja tänker äta upp dej!!”

Mackan har koll på hela gänget.

Tänk att en rosa filt kan vara så rolig!
Tre av valparna är fortfarande otingade, kanske sugen på en liten phaléne valp? Hör av er till Lina iså fall. Fler bilder på de små och föräldrar finns på deras hemsida.
http://www.kuzamkuras.dinstudio.se

 En av de små Vilja-bebisarna. Man kan inte motstå dem!
Fast Andreas hade ju helst velat ha med sej Vilja hem igen. *ler*
Eller någon av nakenfisarna.
 Här har vi Olle nakenfis!

Avslutar med Yras söndags-spår som gick helt kanon! Så nöjd å stolt!
Både jag och våran ledare Karin la varsitt spår till Yra. Mitt gick i väldigt fin skog och hade nästan inge godis alls i såret. Hon snurrade lite ibland men hittade alltid tillbaks dit hon skulle. En stund trode jag hon var helt fel ute men helt plötsligt hittade hon en godis och jag fick bekräftat att hon var rätt.
Direkt efter vi var klara gick vi för ett påsläpp på Karins spår. I detta visste jag att det låg mer godis men hade ju annars ingen aning om vart vi skulle! (Första gången någon annan lagt spår åt Yra) Men gick med ett leende på läpparna hela vägen och kunnde följa min tjej utan problem igenom träsk och över berg. Var bara på ett ställe som hon fick stanna för att fundera en stund innan hon klockrent hittade fram till slutet! Tjohoo! Sen va hon bra trött!